Pappas sida, soldaterna

Soldaterna

Västerbottens regemente

Vapen Västerbottens regemente

 

 

 

 

Motto: “De hava aldrig svikit eller för egen del tappat”
Mottot kommer från uttalande som Gustav III gjorde om regementet under 1788 års fälttåg

Förare Anders Larsson Lind 1669-1708
Anders Larsson Lind föddes ca 1669. Han gifter sig med Dorotea Nilsdotter Häggström från Piteå och de får sedermera 4 barn varav det yngsta, Kristina Katarina Regina Lind, född 1708, är min anmoder i nästa led.
Anders värvas som pipare (flöjtblåsare) i Skellefteå kompani den 15 februari 1689 och han stannade kvar som pipare till den 29 december 1699. Samma dag blev han korpral på Rote 77 Lutter, Myckle, Västerbotten. År 1705 blir han furir och 1707 förare (förare var en underofficer som ingick i kompaniets stab. Föraren skulle biträda fänriken samt svara för trossen och de sjuka vid staben, för uppröjning av marschväg och för utseende av lägerplatser).
Anders stupar den 31 augusti 1708 i slaget vid Malatitze i Vitryssland och han är då ca 39 år gammal. Slaget var en del av det Stora Nordiska kriget som pågick mellan år 1700-1721. Anders ingick i Karl XII berömda karolinerarmé.
Under det Stora Nordiska Kriget utplånades Skellefteå kompani två gånger, dels i Poltava 1709 och sedan igen i Estland 1710.

Korpral Fredrik Sundström Stålbröst 1779-1865
Fredrik Sundström föddes den 11 mars 1779 i Robertsfors, Bygdeå socken, Västerbotten. Han var son till sockenskrivaren och bokhållaren Johan Sundström och hans fru Magdalena Jönsdotter. Fredrik gifter sig 1802 med Cristina Nilsdotter och de får sedermera 4 barn varav sonen Nils Petter är min anfader i nästa led. Året efter giftermålet insätts Fredrik i Lövånger kompani och bosätter sig vid Rote 83 Gammelbyn i Burträsk. Vid inskrivningen är han 5 fot och 9 tum lång (ca 175 cm) och han tilldelas soldatnamnet Stålbröst. Fredrik kommer under sina 39 år i tjänst delta i både Finska kriget 1808-1809 samt Fälttåget mot Norge 1814-1815.

Korpralen hade hand om ett korpralskap, vanligen 24 man. Han ansvarade för närvaron och ordningen i sitt korpralskap. Korpralen tog även ut folk till kommenderingar och arbete.

Finska kriget 1808-1809
Under Finska kriget ingick Fredrik i Västerbottens regementes Södra bataljon. Han deltog i slaget vid Vasa den 25 juni 1808, slaget vid Alavo den
17 augusti 1808, slaget vid Ruona den 1 september 1808 och slaget vid Oravais den 14 september 1808. Slaget vid Oravais var det blodigaste slaget under kriget och Sverige förlorade 1 200 man i stupade, skadade och krigsfångar.
Regementets Norra och Södra bataljoner förenas i norra Finland och efter stilleståndet i Olkijoki den 19 november 1808, då de svenska styrkorna tvingades utrymma Finland, kunde regementet återvända hem till rotarna.
Enligt villkoren av general Gripenbergs kapitulation i Kalix den 25 mars 1809 skulle även Västerbottens regemente överlämnas åt ryssarna (för denna kapitulation kom Gripenberg att ställas inför krigsrätt för förräderi).
Detta verkställdes endast av den norra bataljonen under major Schildts befäl. Den södra, där Fredrik ingick, vägrade uppfylla villkoret.
Tillsammans med finska trupper sändes södra bataljonen i början av maj under överstelöjtnant Furumarks befäl från Umeå till Skellefteå för att söka rädda svenska förråd från att falla i händerna på ryssarna. De lyckades få iväg det mesta men blev den 15 maj själva kringrända av ryska trupper på isen och tvingades ge upp. Fredrik hamnar i rysk fångenskap och är krigsfånge mellan maj och september 1809. I samband med detta beslutade arméledningen att utrymma Västerbotten och dra återstående trupper ned till Ångermanland. Därmed inleddes en drygt tre månader lång ockupation av Västerbotten.
Efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 fick de tillfångatagna västerbottningarna komma hem.

Norska fälttåget 1814:
Under norsk-svenska kriget 1814 deltog Fredrik i striderna vid Skotterud 1814, Slaget vid Lier den 2 augusti 1814 samt slaget vid Matrand/Medskog den 5 augusti 1814.
Regementet drogs samman i Värmland och ingick i den 10:e brigaden under generalmajor Gahn af Colquhoun. Brigaden intog ställningar i Morast i slutet av juli 1814 och gick samtidigt med den övriga armén den 1 augusti in i Norge och trängde fram till Kongsvinger.
Norrmännen hade en stark försvarsställning vid Lier söder om Kongsvinger och efter en 5 timmars strid den 2 augusti drog sig brigaden tillbaka till Malmer. Den 3 augusti fortsatte återtåget till Medskog. Den 5 augusti gick norrmännen till anfall där och västerbottningarna tog ställning vid bron över Wrangälven. När de svenska styrkorna retirerade utgjorde en bataljon ur Västerbottens regemente barriärgarde.
Vid Skotterud blev de svenska styrkorna omringade av 3 000 norrmän. Efter att försvarat sig ett tag beslöt Gahn att slå sig ut. Detta verkställdes av överste Knorring vid Västerbottens regemente. I spetsen gick västerbottningarnas 3:e bataljon och lyckades med ett bajonettanfall bana väg genom norrmännens linje. Strax efteråt följde resten av de övriga svenska trupperna. En stor del av trossen tvingades man lämna kvar vid utbrytningen. Striderna i Medskog och Skotterud medförde cirka 350 man i döda, sårade och fångna svenskar varav större delen hörde till Västerbottens regemente.
Efter striden i Midskog upphörde stridshandlingarna och den 14 augusti 1814 slöts freden och konventionen i Moss. Den 2 november anbefalldes uppbrott mot hemorten och den 28 december kom man till Umeå.

Efter dessa krig tjänstgjorde Fredrik i rotet, kompaniet och regementet ända till 1839, han var då 60 år gammal med 39 år i tjänst. Han erhöll interimsavsked med genmälet: “Bevistat affärerna vid Oravais, Vasa, Olava och Rona i Finland 1808 samt affärerna vid Brännberget, Skotterud, Lir och Medskog i Norge 1814. Tjänat utmärkt väl. Anmälan till underhåll”.
Den 10 mars 1865 dör Fredrik, 86 år gammal, och han bor då fortfarande i Gammelbyn, Burträsk, Västerbotten.

Källor:
Lövånger Bygdeå Burträsk soldater 1695-1835 av Lennart Andersson, Umeå universitet
Sidan ”Svenska regementen under indelningsverkets dagar” av Hans Högman
Wikipedia
Arkiv Digital husförhörslängder för Bygdeå och Burträsk socknar

 

Furir Nils Petter Frisk Sundström 1815-
Nils Petter Fredriksson Frisk Sundström föddes den 24 november 1815 i Gammelbyn, Burträsk, Västerbotten och var son till Fredrik Stålbröst och Cristina Nilsdotter. Nils Petter insätts, 20 år gammal, i Lövånger-Burträsk kompani 1835 och bosätter sig vid Rote 74 Lappvattnet i Burträsk, vid inskrivningen är han 5 fot och 11 tum lång (180 cm). Han gifter sig 1842 med Catharina Maria Olofsdotter och de får sedermera 5 barn varav sonen Nils Ludwig är min anfader i nästa led.
Nils Petter var fältjägare och gavs soldatnamnet Frisk. När han senare i karriären blir furir vid Skellefteå kompani så tar han tillbaka släktnamnet Sundström. Han blir så småningom sergeant.

Källor:
Burträsk husförhörslängd 1825-1835, AI:8a, sid 53 samt Burträsk husförhörslängd 1836-1846, AI:9a, sid 61.
Lövånger Bygdeå Burträsk soldater 1695-1835 av Lennart Andersson, Umeå universitet

 

Livregementets grenadjärer – Södermanlands kompani

Motto: : Artibus et armis recuperatur gloria (Vetande och vapen skänker ära).

Grenadjär Lars Larsson Modig 1783-1849
Lars Larsson Modig föddes den 1 november 1783 i Svenstorpet, Flen, Södermanland. Han var son till Lars Ersson och Karin Jansdotter. Lars gifter sig 1806 med Catharina Eriksdotter och de får sedermera 7 barn varav det yngsta, Fredrika, är min anmoder i nästa led.

Lars antogs till Livregementsbrigadens grenadjärkår, som 1815 bytte namn till Livregementets greandjärer, år 1807 och han var då 24 år gammal. Grenadjärerna var ett slags elitsoldater som tillhörde infanteriet och var de var soldater som utbildats i att kasta handgranater. Cirka tolv man i varje kompani var grenadjärer och de uttogs bland det starkaste och bästa fotfolket. Under 1700-talet skulle de vara ca 180 cm långa (Lars Larsson Modig var 5 fot och 10 tum, dvs cirka 178 cm) samt ståtliga, de hade dessutom speciella uniformshattar.

Under sin tid i tjänst så deltar Lars, liksom min västerbottniske anfader Fredrik Sundström Stålbröst, i både Finska kriget och Fälttåget mot Norge.
Lars träder ur tjänst den 26 juni 1834 efter 27 år i tjänst med genmälet: ”Lars Modig begär och erhåller avsked den 26 juni 1834 med anmälan till underhåll. Bevistat 1808, 1813 och 1814 års fälttåg. Tjänt väl. Är numera sjuklig och mindre arbetsför.”

Källor:
Generalmönsterrulla Livregementets Grenadjärkår 1837-1844, 225 Ver:a, bild 2280.
Wikipedia

 

Södermanlands regemente

Vapen Södermanlands regemente

Motto: Regimus neque hostis (Det är vi som bestämmer. Inte fienden.)

Soldat Anders Petter Persson Norrby 1828-1910
Anders Petter Persson föddes den 18 mars 1828 i Näset, Helgesta, Södermanland. Han var son till stataren Petter Jönsson och hans fru Anna Margareta Ericsdotter. Anders gifter sig med Ulrica Olsdotter och de får sedermera 6 barn varav det fjärde, Carl Oscar, är min anfader i nästa led.
Anders Petter antogs, 20 år gammal, vid Nyköpings kompani, rote Fyrby den 9 oktober 1848 och enligt handlingarna är han 172 centimeter lång. Han får soldatnamnet Norrby. Anders stannar vid rote Fyrby fram till den 17 juli 1855 då han flyttar till rote Blacksta. Den 18 juni 1879, efter 31 år i tjänst, begär Anders avsked.
Utdrag ur Krigsarkivet Södermanlands regemente: ”Begär och får avsked enligt läkarintyg. Anmälan till underhåll genast. Tjänt utmärkt väl.”
Anders Petter Persson Norrby dör, 82 år gammal, den 1 juli 1910 och han bor då i Sofiero, Hällby, Södermanland och det är Anders Petter som för in namnet Norrby i släkten.


Posted

in

by

Tags: