Mitt ute på en betesmark ligger ett stort flyttblock, kallat Brödstainen. Enligt sägnen vände stenen på sig var gång den kände lukten av nybakat surbröd.
En kärring kastade stenen mot Grötlingbo kyrka, men träffade Fide kyrka. Därför har Fide Kyrka ingen torn och på betesmarken blev sedan stenen liggandes. Den stenen skulle en kärring ha burit i sitt förkläde, men det brast.
I närheten ligger även ett gravfält, Gullhaugen, som är en stor hög, kanske en fd grav. Inuti finns 7 nedgrävda och stensatta källarrum med var sin ingång från kullens topp. Källarna har använts som potatiskällare av gärdar i närheten ända in i modern tid.
Om denna hög berättas flera sägner, bla denna om Gullhaugen:
På Barshaldersbackar ligger en kulle, där “Di sma under jordi” brukade fira jul. En Julafton red bonden från Kattlunds dit. Väl framkommen, bad han att få dricka. Ett dryckeshorn sträcktes fram till honom, men det tyckte bonden var för simpelt och bad om ett bättre kärl. En silverpokal bars då fram, men även den ratades. Men när han fick en stor guldbägare, tog hand den, låtsades dricka, men hällde istället hastigt ut innehållet. Några droppar råkade hamna på hästens länd. Hästen ryckte till och bonden satte av i sporrsträck hemåt.
Det blev en vild jakt. Nära kullen låg en nyplöjd åker. Den red bonden tvärs över. På det sättet fick han lite försprång, eftersom “Di sma” inte kunde annat än springa längsmed alla fårorna i åkern.
Snabbast var en enbent kärring. Till henne ropade de: -“Tag i lycka, tag i hank”. Men hästen var väl ryktad, så där fanns inget att gripa tag i. I vredesmod skrek de då: “Kattlunds fyllo tog eo gyllo (vår guldkalk)!”
Nästan hemma vad “Di sma” så gott som ifatt. Bonden kastade då bägaren på en vedhög och sig själv på en korsad fåra i åkern intill. Rasandes samlades “Di sma” runt honom. Hästen rev de ihjäl, men bonden kunde de inte skada, eftersom korstecknet skyddade honom. Inte heller kunde de ta bägaren, som låg på vedhögens korsade vedträn.
När solen gick upp, försvann “Di sma” och bonden var räddad. Bägaren skänkte han till sedan till Grötlingbo kyrka, där den användes som nattvardskalk.